Sjukstugan

Guldfiskar och slöjstjärtar blir precis som andra fiskar sjuka ibland. Några sjukdomar och ”sjukdomar” är dock ganska specifikt guldfisk-slöjstjärtiga, det är de som främst behandlas här.

PRICKAR

En vanlig ”åkomma” bland slöjstjärtar, som ofta tolkas som vita prick eller liknande, är de lekutslag/vårtor som främst hanar kan få på gällock, bröstfenor och ibland även kroppssidor. Det är alltså inte alls någon sjukdom utan snarare ett friskhetstecken som indikerar att fiskarna mår bra och är leksugna. Riktig vita prick behandlas enkelt med medicin köpt i butik.

BALANSPROBLEM

Många slöjstjärtar drabbas till och från av balansproblem, där de simmar mer eller mindre uppochner. Inte så sällan uppstår problemet efter matning. Grundproblemet är att en hel del slöjstjärtar är allt för korta och runda i kroppen i kombination med att även den tvådelade simblåsan är obalanserad. Lite för mycket och/eller luftig mat gör då att det blir lite snurrigt. Ibland hjälper det att mata mindre vid varje tillfälle, men oftare. Flytande pellets kan även blötläggas innan utfodring för att bidra med lite mindre luft. Byte till pellets av sjunkande modell är nog att föredra då dessa förmodligen inte behöver blötläggas.

UTSTÅENDE FJÄLL

Ser fisken ut som en torr grankotte när du ser den uppifrån? Det här är ett allvarligt symptom, men det finns minst två anledningar till att det uppstår. Den ena är smittsam bukvattensot, som är mycket svår eller omöjlig att behandla om den upptäcks först när symptom med utstående fjäll upptäcks.

Den andra orsaken till symptomen, är en reaktion på fullständigt skeva vattenvärden, med till exempel mycket hög nitrathalt. Åtgärder som att i kombination sluta mata, byta 90% av vattnet, göra rent igenslammade filter och att tillsätt 20 gram koksalt per 10 liter vatten, har visat sig hjälpa. Akvarievattnet skall hållas helt rent, vattenvärdena ska vara optimala! Behandlingen kan ske i ett mindre akvarium, för att förenkla ev. upprepade vattenbyten. Var försiktig vid återgång till vatten utan salt och låt den övergången gå långsamt.

Även pearlscale kan tolkas som sjukligt utstående fjäll. Det här är dock en helt naturlig mutation, fisken ser inte ut som en taggig tallkotte uppifrån, utan är mer rundat ”knottrig”. Det händer även att calico beskylls för att ha enstaka utstående fjäll. Ofta då ensamt metalliskt fjäll som uppfattas som utstående, bland de övriga matta.

RODNANDE FENOR

När guldfiskar får det jobbigt med nitrithalten i vattnet blir fenorna rödaktiga, i värsta fall blodsprängda. Nyansen på det röda är blodrött, även om det missfärgade området ibland är svagt. Blodrött är annars en färg som sällan återfinns hos en frisk guldfisk.

Lösningen är omfattande vattenbyten. Byt förslagsvis 90% dag ett, två och tre. En översyn av filter och bottenslam kan också vara på sin plats. Försök i möjligaste mån att suga upp bottenslammet utan att röra upp det i akvarievattnet. Och rengör filtret bara lite lagom, så att de nyttiga bakterierna blir kvar. Rodnaden försvinner på några dagar.

GÄLMASK, FLUKES, GYRODACTYLUS, DACTYLOGYRUS

(O)kärt barn har många namn och det här är en knepig parasit! Fiskens hud och/eller gälar angrips av mikroskopiskt små maskliknande parasiter med en gnagande mun. Guldfiskar svarar med ökad produktion av slem som gör att fiskens hud och fenor kan se mjölkigt dimmiga ut. Fiskena fenor som ska vara kristalligt skimrande blir ogenomskinligt matta istället. Fisken blir passiv och står still eller simmar oengagerat samt kliar sig emellanåt.

Som första och akut åtgärd fungerar korta saltbad bra. Se nedan om salt som medicin!

För att helt bli av med parasiten krävs nog ofta starkare preparat än salt. Den aktiva beståndsdelen i medicinen ska vara praziquantel. Dactymor finns att få tag på i en välsorterad zooaffär och den innehåller rätt grejer.

En lite större i övrigt frisk fisk kan bära på gälmask utan att märkbart bli sjuk. Om akvariet eller dammen missköts en tid kan dock parasiterna få övertaget.

SALT SOM MEDICIN

Salt är en bra och billig fiskmedicin! Dock skall man veta att guldfiskar kan reagera på salt med ökad slemproduktion, vilket i och för sig är tufft för många parasiter, men även för fisken i sig. Det har liknats vid en alldeles för varm och tjock tröja. Det finns dock två metoder som med fördel kan användas som första eller enda behandling av många sjukdomar.

Salttabletter för avhärdning av poolvatten är smidiga att använda, annars fungerar vanligt koksalt. Jodfritt eller inte spelar mindre roll.

Saltspa

Om fisken har skadat sig på något, om den är i allmänt dålig kondition eller om saltbad känns läskigt, så kan en lite längre period med lätt saltat vatten göra det lättare för fisken att läka och leva. 20 gram per tio liter akvarievatten, inte mer, i två veckor fungerar då bra. Fisken får en lättare återhämtning samtidigt som det blir lite tuffare för en del parasiter, men inte alla.

Obs! Fisken kan släppas direkt ner i det lättsaltade vattnet, men återgången till sötvatten måste gå långsamt, för att fisken ska hinna med saltbalansen i kroppens celler. Efter kuren byts förslagsvis 20% av vattnet dag ett, 30% dag två och 50% dag tre.

Saltbad

Korta saltbad i starkare saltlösning är ett effektivt medel mot många parasiter. Det fungerar också bra som en inledande del i en karantän vid köp av nya fiskar.

För att göra ett saltbad, fyll en hink eller annan bytta med rent akvarietempererat vatten. Tillsätt salt enligt nedan, det ger en saltblandning på 3%. Rör om tills allt salt löst sig.

10 liter – 300gram, 5 liter – 150gram, 2liter – 60gram.

När allt salt löst sig; doppa fisken i saltvattnet i fem minuter och släpp sedan tillbaks den direkt i akvariet. Fisken kommer inte gilla att bada i saltvatten! De blir ofta vingliga och får svårt med balansen, delvis för att saltvattnet gör fisken ”blir lättare”, delvis för att fisken nästintill domnar bort. Peta försiktigt på fisken om den inte vill simma och håll koll på att den är med i matchen. Om det känns för läskigt släpp tillbaks fisken i sötvatten igen.

Den höga salthalten verkar starkt uttorkande på små organismer, men eftersom fisken är större klarar den sig mycket bättre. Återgången till sötvatten kan ske omedelbart då fiskens alla celler inte hunnit ”anpassa” sig till den högre salthalten, utan är kvar på normal nivå.

Efter saltbadet kan fiskarna verka lite slitna men de återhämtar sig snabbt. Nu förhoppningsvis utan en hel del parasiter.